BEIJING februari 1999
Vi reste till Beijing efter att ha fått tips från flera håll att det var "en av de allra
bästa resorna jag varit på", "hela familjen var jättenöjd", "mycket intressant" osv.
Vi valde februari för att det var billigast då... (men det var vinter även där,
vilket vi snabbt erfor! )Så vi klev på planet i Jönköping för destination Beijing...
via Köpenhamn, Stockholm och slutligen Beijing.
Resan tog 7 timmar, och mesta delen var nattflygning, så vi åt, tittade på film och
försökte sova i trånga säten. Air China är nog byggt för mindre personer?
Så flög vi in över Beijing i det första gryningsljuset. Näsan platt mot glaset.
Nedanför åkrar, små dammar (ris?fisk?) och grått, glest och öde. "Bonnland"...
Piloten satte ner planet lätt som en fjäder, och så var vi då på kinesisk mark.
Trötta, stela och omtumlade följde vi vår svenska guide till väntande buss och
kinesiske guide Mr Xu - en vänlig och effektiv, lite tillbakadragen man.
Första intrycket av Beijing var bred motorväg i flera filer, gråa höghus och grått dis.
Mycket pappersskräp blåste runt motorvägen, kala träd och lite dyster stämning.
Inne i själva staden var det dock mycket folk, cyklister och bilar. Men fortfarande
grått storstadsaktigt... Inte så mycket som skiljde från andra storstäder vi sett.
Incheckning på ett bra hotell JinLang ,Asia Vision Hotel; fick ett
dubbelrum på
12:e våningen med oväntad utsikt - vid horisonten höghus och
gatlampor, och hitom
dem, hutongerna! Låga fyrkantiga gårdar tätt, tätt tillsammans
längs gränderna
med skyddad innergård där man på kvällarna kunde se
kokeldarna glöda i mörkret. Otroligt!
Mitt i miljonstaden Beijing...
Sen for vi till Tiananmen - Himmelska Fridens Torg.
Vad stort det är!
Hade inte
en aning att det var SÅ stort! Och vad det blåste! Det är
tydligen typiskt för
Beijing på vintern? Det blåser från Gobiöknen. Sand
och kalla vassa vindar, och
på detta torg fick vinden fritt spelrum! Vi stod lutade mot vinden och
försökte
andas- inte så lätt.
Vi var också in i Folkets stora sal - deras parlament. Det är en
jättekoloss!
Samlingssalen tar 10 000 personer! Snacka om att kasta in en pinne i Blå
Hallen?!
Det fanns ett rum för varje region i detta stora land, där regionen
fått möblera
och inreda med "typiskt - för-dem" -möbler o dyl. Hur
mycket som helst att
titta på. Sen blev det lunch. Och ätpinnar... Vi pratar inte så
mycket om det, va?
Blev mätt tillslut ialla fall.
Efter den timmeslånga lunchen blev vi körda tillbaka till hotellet,
och med rådet:
"Håll er vakna så länge ni kan" -ringande i öronen,
lade vi oss för att vila. För våra
kroppar var det mitt i natten, men i Kina 12 på dagen... Vi tog en kort
promenad
sedan i hotellets omgivning och lyckades hålla oss på fötter
till 7 på kvällen - men
sen stöp vi och sov som klubbade oxar! Vi hade då varit utan sömn
i 27 timmar!!
Vilat och "dvalat", ja, men inte sovit. Så vi hade en del
att ta igen...
Dagen därpå vaknade vi pigga och fyllda av förväntan.
Ner i matsalen (- en del
för kineser, en del för "långnäsor", synd!
Vill gärna prata med folket i landet
- men de vill kanske inte prata med mig? ) för en stadig frukost. Inte
nåt
kontinentalt larv här inte,utan rejäla doningar från omeletter,
gröt, kaffe,
korvar etc. Brödet var dock inget vidare , så jag tänkte ta
ett "danskt wienerbröd
med vaniljkräm" på. Smakade lite ovant, så jag tittade
närmare. Vaniljkrämen
bestod av ihopkokad majs! Men det var helt OK! Mindre sött bara... och
säkert
nyttigare?!
Sen var det dags....
Bussarna väntade utanför. Soligt och lugnt idag. Härligt! Nu
åkte vi till Förbjudna
staden - kejsarens palats. Parkerade på norra sidan och gick längs
den röda muren
till södra ingången - den promenaden var en riktig upplevelse!
Frisörer i arbete på
trottoaren, kärror med grönsaker, främst kål, cyklister,
folk som motionerade,
försäljare mm.
Inne i Förbjudna staden är det stenlagt
torg, marmorbalustrader och röda
byggnader med gula tegeltak. Stort, fascinerande... annorlunda. Man känner
historien dåna runt öronen och hisnar. Tänk hur det var!?
Längst bort inom murarna, efter att ha passerat ett antal "nålsögon"
-
byggnader som förr hade olika funktioner, domstol, examenslokal, vilrum
etc,
ligger de kejserliga kvarteren med hus för kejsaren, kejsarinnan, konkubinerna
osv. Och en trädgård...
Väl ute igen, överfölls vi av försäljare. De vill
sälja vykort, cykelklockor, och
"stresskulor". De är närgångna men håller
ändå avstånd, och är man vänligt
avvisande, så är det inget tjafs. Det finns ju andra som vill köpa.
Så ska man
pruta så man skäms! 30-50% sådär. Minst!
En del saker är bra! En bunt vykort är billigare, än att framkalla
lika många
kort själv!
Så varför inte köpa?.... De behöver inkomsterna.
Lunchtime! God mat, mycket mat, och vi börjar få kläm på
det där med pinnar.
Sedan åkte vi till Yonghegongtemplet där
lamamunkar håller till. Klart sevärt. Vi
tittade på Buddhor av olika slag. Doften och röken från rökelse
låg tät över
tempelgården, och munkarna i sina gula och röda dräkter rörde
sig stilla i området.
Folk bad framför olika Buddhastatyer med rökelse i händerna,
och vi turister
försökte vara så hänsynsfulla vi kunde. Men det fanns
mycket att titta på och
ibland sprang man nästan på folk!
Vägen ut kantas av små bodar med souvenirer. Bl a ett där
man säljer kalligrafi.
Det är inte billigt- man ska väl pruta, men för mig känns
det fel att köpslå inne i
ett tempelområde - så jag går därifrån med en
oprutad kalligrafi med önskan om
lycka på för 120 yuan. (ca 120 kr) Men de finaste tuschtavlorna
och kalligrafierna
låg runt tusenlappen!
På kvällen var det Pekingopera. En
upplevelse väsenskilt från det vi i väst kallar
opera. Akrobater, jonglörer, komiker och jodå, en sketch man spelade
musik till.
Vi satt på en läktare uppe vid taket och insöp lukten från
maten som serverades
nere vid scenen. Rök, matos, kloak... alla sinnen fick sitt! Klar upplevelse
- inte
helt angenäm vare sig för näsa eller öra, men en upplevelse
jag inte skulle vilja
vara utan.
Dagen därpå var det riktig utflykt. Först till en cloissonéfabrik
där man gör
emaljarbeten på koppar -otroligt! Vilken miljö! Vilken yrkesskicklighet!
Där fanns också underbara jadearbeten, och en möjlighet att
få sitt namn med
kinesiska tecken på en liten stämpel, graverad i sten(?).
Minggravarna. Fick först gå Andarnas väg
- den med alla stendjuren -
och sedan vidare till själva gravområdet. En stor anläggning
med caféer,
planteringar, marmor och så graven man går ner i. Stort, fantastiskt,
precis
som allt i Kina, tyvärr dock tömd efter kulturrevolutionen. (Den
förstörde
mycket som kunde ha dragit mängder med turister!
Hoppas bara kineserna behåller det gamla Kina i turistsyfte åtminstone!!
De får
själva flytta in i moderna hyreskaserner utanför "gamla stan",
och renovera
hutongerna så kan västerlänningar hyra in sig där! Bra
resmål!)
Sedan lunch på en restaurang. Roliga dryckesvanor man har! Brännvin
i glas och
rödvinet i "äggkoppar"! (Fast vanligaste drycken är
öl. I Beijing finns ett
jättegott öl, som heter just Beijing. )
Sen blev det Kinesiska muren! Det går inte
att beskriva - det måste ses! Brant!
Högt! Öde! Gigantiskt! Blåsigt till max! Och tanken på
alla människor som dött under uppförandet...
Man blir ödmjuk.
Sen frös jag så all ödmjukhet skallrade bort. Istället
dök vi in på ett kombinerat
fik och souvenirbutik och drack té! Det var skönt i kylan.
På hemvägen stannade vi till vid en pärlaffär. Priser
från 170 yuan till 13 000! Men
fina pärlor i god kvalitet. Några passade på och handlade.
De hade fått tips hemma i
Sverige, så de visste vad som fanns... Själv var jag pank och fick
nöja mig med att
ögonshoppa. Men hade jag haft 300 så...
Dagen därpå var utflyktsfri. Vi fick göra vad vi ville på
egen hand. Tog med en
lapp med kinesiska tecken för maträtter, samt hotellets adress,
och sedan en
taxi till den omtalade Sidenmarknaden.
Man säljer inte siden på metervara där! Man säljer kläder,
resväskor, under-
kläder, scarves,klockor mm mm. Det är andrasortering märkeskläder
eller
piratkopior på märken som Gucci, Rolex mm. Så man ska kolla
allt!
Jag som normalt avskyr att handla fick köpnoja. For som ett skållat
troll bland
stånden, tills min sambo blånekade att vara kvar där. Prutade
så skam gick på
torra land, klämde och kontrollerade och roade mig av hjärtans lust.
Det såg ut som rena skämtteckningen tillslut! Jag, med glödande
ögon och
plånboken i högsta hugg, for runt och handlade frenetiskt - efter
kom sambon
fullastad med kassar, så bara näsan stack upp.
Det slutade med att vi köpte en ny resväska där! En stor på
hjul! Den blev full!
Vi fick åka tillbaka till hotellet och "tömma".... Sen
åkte vi tillbaka igen! En runda
till! Vad ska man ta sig till när en tjock Timberlaketröja kostar
125 kronor, en
goretexjacka från Fox med löstagbart fleecefoder 300, en väska
från Gucci 125?!
Eller två skjortor från Calvin Klein; 40 ?! Jo, man får
spader och handlar som
besatt! Även sidenslipsar!
Sambon kom hem från Kina med 20 slipsar! Pris ca 50 kronor. Efteråt
insåg vi
att vi kunde ha köpt ännu fler, för de ÄR jättefina
och uppskattades som
presenter. T o m den med grodor som vår grodsamlande svåger fick!
Troligen
den enda i Sverige? Helt sanslös!
Nå, men vi var fortfarande kvar i Beijing!...
Efter en intensiv shoppingdag for hela sällskapet ut till Vinterpalatset
för
"Kejserlig måltid".
Vilken kväll! Uppklädda kinesiskor dansade för oss och vi serverades
den mest
delikata och omväxlande "kinamat" vi ätit på länge.
Så trevligt! Och vilken miljö!
Gyllene pelare och väggar, stora tuschlandskap på väggarna,
och gult, kejserligt
porslin. Vi kände nog alla förundran vid tanken på den lyx
och service kejsar-
familjen åtnjutit, till skillnad mot den kinesiska allmogen. Inte undra
på att det
blev revolution tillslut? Men det finns fortfarande nånstans i folksjälen
en
rest av feodalism,tror jag.
Det är därför man inte på allvar slängt av sig den
"demokratiska diktaturen"?
Man vet inte hur det kan vara... På gott och ont...
Nästa dag var vi in hos en vänlig familj i en sk grannskapskommitté,
och fick
se hur de bor i en typisk kinesisk bostad. Fyrkantig gårdsyta med hus
omkring.
Ytan i mitten är kanske 20 kvm, sen finns ett hus att sova i. För
säng, Tv, bord
och klädskåp. Ca 16 kvm? På ena sidan ett uthyrningsrum eller
nåt liknande. Det
bodde nån där ialla fall. På andra sidan gården toa
och förvaring, och sista sidan
utgjordes av köket. En kolbriketteldad kamin som stod utomhus under ett
tak
av trä eller presenning.
Det var de eldarna vi såg på kvällarna från vårt
fönster på hotellet!
Vi besökte ett dagis också. Jag trampade nästan i en överfull
potta som stod
bredvid dörren... och så sjöng vi Broder Jacob ihop... Många
ungar i liten lokal,
få leksaker och en personal på 25 barn. Det verkade fungera ...
Så for vi till ett sjukhus och fick titta på örtapoteket
bl a. Synd vi inte kan
kinesiska för det hade nog sagt mer om vi sluppit få tolken tolkad
s a s!?
Förmiddagen slutade på Beijing Zoo med pandorna. Är nog mer
för barn.... Vi är
så vana med naturfilmer och vilda djur, att detta mest kändes beklämmande.
Fina planteringar dock!
Efter lunch kom dagens höjdpunkt! Sommarpalatset!
Även mitt i vintern var det fantastiskt! Vi var överens om att vi
måste resa dit
igen när det blommar! Detta måste ses! Långa gången!
Marmorbåten! Sjön
med bron! Byggnaderna! Bonsaierna. Drakstenen.... oj, orden räcker inte
till.
Åk dit!
Vi var utmattade av alla intryck när kvällen kom, och efter den
obligatoriska
duschen och hårtvätten (man är svart av kolföroreningarna!)
stöp vi isäng.
Dagen därpå var det dags för statligt jordbruk. Vi klappade
kor och såg på
uppfödningen av Pekinganka -den maträtt som "alla turister"
äter i Beijing.
Det påminner om uppfödningen av gäss för gåsleverns
skull... Vi var också och
hälsade på hemma hos "högsta hönset" på
jordbruket. Den familjen bodde i två-
våningshus med marmorentré innanför muren som omgärdar
förgården. De
kedjehusen kostade ca 400 000 att köpa, och man fick tydligen bara köpa
om
man var höjdare?...Det är väl bara de som har råd? Flott
var det ialla fall.
Efter lunch var vi fria för egna aktiviteter, och jag drog med sambon
till Siden-
marknaden igen, trots protester.
Hittade lite nya fynd att ta med hem.
Tog en avskedspromenad runt hotellet i skymningen. De andra var och åt
avskedsmiddag
-Pekinganka -
men vi hade avböjt. Tanken på tvångsmatningen av ankorna
fick oss
att avstå. Lite kinkiga så där. Istället åt vi
fisk på nån resturang i lugn och ro,
och tog ett stillsammare avsked av Beijing.
Vi tog en drink i hotellbaren på kvällen och packade sedan.
Bussen gick tidigt på morgonen till flygplatsen - man skulle vara där
minst två
timmar i förväg för att få plats på planet! Nån
påstod att Air China alltid
överbokade planen med50%?
Nåja, vi ville inte missa nåt plan, så vi var samtliga i
tid på morgonen.
På flygplatsen fick vi dra plastband runt resväskorna för
att de skulle hålla för
hemtransporten. De var knökafulla!!!
Planet var lika knökafullt det med. Jag satt bredvid en kinesisk kvinna
som hade
hur mycket handbagage som helst, alltihop runt fötterna. Både hennes
och mina!
Hade precis plats för fötterna, så jag kände mig lite
fastlåst. Men med diskreta
sparkar hade jag tillslut förpassat det mesta till hennes sida! Och sen
flög vi över
Ryssland. Följde Transsibiriska järnvägen en lång stund.
Ett svart band i allt det
vita. Gudars, vad ödsligt därute i snön!
Resan hem tog 9 timmar. DET var tufft. Men det var skönt att vara hemma
också.
Sen skulle man bara behöva några dagar ledigt för att vila
ut efter semestern!
Vad reagerade jag då på i Beijing?
Luftföroreningarna var obehagliga. Porerna kändes alltid igenproppade
av sot från
matlagningseldarna. Det tog några dagar innan vi märkte dem - kanske
pga
blåsten? Men man blev svart om fingrarna osv.
Cigarrettröken! Är fd rökare själv, men hos den kinesiske
mannen existerar inte
ordet fd ! Han röker. Överallt. Är man allergisk mot tobaksrök
"på riktigt" ska man
nog planera för alla eventualiteter! På rummen var det OK, men
på restaurangerna...
Ovanan vid service och "artighet". Kassörskor kunde gäspa
en rakt i ansiktet...
det var inget konstigt, de var ju trötta! Inte nån medveten förolämpning
alltså.
Leenden mot kunden - obefintliga! Man gör inte sånt...fjäsk
för kapitalet?
Kryddorna. Den kinesiska maten är jättegod, men efter några
dagar börjar man
längta efter salt och peppar - "vår vardagskryddning".
Däremot finns det rätter
som nästanär självantändliga, men de flesta är milda
i smaken. Går inte att jämföra
med våra kinarestaurangers anpassade kryddning!
Och - om man inte tror sig klara ätpinnar - stoppa på dig en gaffel
i bröstfickan
redan i Sverige ! Det finns inga -oftast- på lunchställena. Sked
finns dock.
Tiggarna. Det finns tiggare vid Sidenmarknaden där turisterna finns.
De skickar
fram sina små gråtande barn och ger man något, så
har man hela flocken i hälarna.
En del påstår att tiggarna är "professionella tiggare"
som inte behöver pengarna,
medan andra vidhåller att en del folkkommuner utanför storstäderna
är så fattiga
att tiggarna måste ha hjälpen för att kunna överleva.
Själv ger jag lite precis
innan jag åker iväg från platsen.
Prutandet! Man ska ha tid när man prutar. Lite engelska är bra,
annars fungerar en
liten miniräknare alldeles perfekt att trycka in siffrorna på.
Och sen ska man se
glad o trevlig ut, vara artig och bestämd! En konst! Jag är ganska
kass på det!
Prutandet alltså.. fast tycker det är rätt kul -när jag
har tiden för det. Annars
är det irriterande ibland.Man kan inte stanna och bara titta...
Toaletterna! På hotellen är det WC och dusch precis som "vanligt",
och även på de
stora varuhusen typ Friendshipstores, men to´orna t ex i Förbjudna
staden är
"ståtoa" -dvs porslinsklädda "gropar i golvet"
man står på huk över á la natur-
romantik! Det går väl an, men ett problem kan tillkomma; det är
ibland tre platser i
varje bås, vilket kan innebära att man får dela toa med ett
gäng kinesiska damer,
som glatt samtalar och gör stilstudie av "långnäsan"
under tiden - liiiite ovant,
om man så säger!?(Vad karlar har det bra!!) Toapapper har man med
sig själv!
Och gärna nån våtserviett. Och varför inte Travello
mot ev orolig mage?!
Det här var nog allt jag kunde komma på?! Resten är som muren - great!
tillbaka